Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t?>
en far, det är en bödel som står för mina ögon!
Denna sttmd har slitit det sista svaga bandet mellan
oss! (höjer svärdet med båda händer,) Tillbaka 1 —
mitt svärd, liksom mitt hjerta, känner inte mer några
släktförbindelser!
Jösse Eriksson (drager svärdet och störtar mot
Åbilgard). Fäneslen dem alla trel
(Ingrid och Ingeborg kasta sig emellan.)
Ingeborg (till Åbilgard, hvars svärd hon
lillba-kahåller). Åbilgard! i himlens namn!
Ingrid (till Jösse Eriksson). När lejonet är borta,
söker röfvaren hans bo; men han har glömt, att
lejoninnan stannat hemma. Har hon inte kraft att
segra, har hon åtminstone mod att dö! tyrann! Jag
följer dig!
(Vapenbrak, buller och skrik höras utifrån.)
Jösse Eriksson. Död och helvete! hvad är det!
TOLFTE SCENEN.
DE FÖRRE. SVEN 1’LFSSON. PETTER MATSSON.
DALKARLAR (beväpnade med spjuly yxor, klubbor och bugar).
Jösse Eriksson, Sanden mina knektar!
Sven (till Jösse Eriksson).) Dina knektar! de
sprattla nu som bäst i lågorna, du sjelf tändt upp,
mordbrännare!
Petter. Du ska’ få värma dej du med, så du
aldrig ska’ frysa mer, ser du.
Syrn (visande Jösse Eriksson sin yxa). Ser du
yta min? Ä’ färgad med blod; men, ser du, den
törstar efter mera (höjer yxan mot höj dingen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
