Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIns Bengtsson Nej det var ej hon — det var
Elfdrottningen, som glömt att försvinna med den
nattliga dimman och som nu dansar öfver jorden, för att
gäcka solens strälarl
Erik. Elfdrottningen!
Måns Bengtsson. Hvad hon var skön! Föda då
ulfvarna lam j dessa trakter? Blommar söderns ros
på Dalarnes klippgrund! Ha 1 ’Abilgard! jag börjar nu
förstå dig! För en stråle af dessa brinnande ögon,
för en kyss af dessa vällustigt svällande läppar höjde
jag gerna upprorsfanan mot himmel och jord med all
dess herrlighetl
Ebik. Herre, låt oss fly I der kommer både
böndernas och elfvornas konung!
Måns Bengtsson (krampaktigt omfattande
svärd-fåstet"). Fördömdtl (skyndar ut femte Erik.)
SJETTE SCENEN.
ABILGARD. ENGELBREKT.
Abilgard (skyndande något före Engelbrekt och
seende efter de flyende). Besynnerligt! Det var
be-slämdt Måns Bengtsson jag såg smyga derbortal
Engelbrekt. Alltsedan min hemkomst till Dalarne
från Köpenhamn smyger han spejande i mina spår,
Hud vet i hvilka afsigter! men det är lättare att
klämma sönder en gråsten emellan fingrarna, än att
locka ur en Dalkarl hans hemlighet.
Abilgard (med en betydelsefull blick på
Engelbrekt). 1 dag således?
Engelbrekt. Ja i dag. Den solT som snart
sjunker, skall i morgon finna många hyddor tomma. Din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
