Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Kapitlet: »Farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
hade, såsom det sedan visade sig, goda skäl för den väg
han valde, oeh de voro för kloka för att fråga honom.
Alla sutto fullkomligt tysta, medan den unge shavanens
armar arbetade som en maskin. Det kunde icke undvikas,
att ett porlande ljud uppstod, då kanoten klöf vattnet, men
detta buller var så obetydligt, att det icke kunde höras på
femtio fots afstånd.
Plötsligt hördes tre krigstjut från Kentucky-sidan.
»Det är signalen», hviskade Jo Stinger.
»Och där kommer svaret», tillade Jim Turner, då ett
liknande tjut hördes på motsatta stranden.
Eådjursfot sade ingenting, men använde bela sin kraft
på kanotens framdrifvande. Det porlande ljudet i fören
tilltog i styrka, och farten var så stark, att vid hvarje årtag
allas hufvud ofrivilligt böjdes bakåt. Afståndet mellan dem
och flodbåten tillväxte hastigt.
Efter en kort stund hördes vilda tjut och skrik från
shavanerna, hvilka hade öfversvämmat flodbåten i sådan
mängd, att denna var nära att sjunka. Då de erforo sin
missräkning, råkade de i sådant raseri, att de voro färdiga
att öfverfalla och sönderslita hvarandra.
Några minuter därefter var flodbåten insvept i eld från
fören till aktern. Yirket var torrt och brann hastigt. En
stund blossade elden våldsamt upp och belyste båda
stränderna och ett långt stycke af floden både uppåt och nedåt.
Man fick då se, huru indianerna i sina lätta kanoter kilade
fram och tillbaka på spaning efter flyktingarna, hvilka
ingenstädes stodo att finna.
Flodbåten hade snart brunnit ned, och kanoterna med
sina vilda passagerare försvunno i mörkret, som åter sänkte
sig öfver skogen och floden.
Yi hafva redan sett, huru väl Eådjursfot förstod att
använda tiden. Han fortsatte att svänga årån, tills han
hörde tjutet från flodbåten. Han visste, att en hetsjakt nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
