- Project Runeberg -  Kråknästet. Berättelse ur Stockholmslifvet /
59

(1849) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet: Hämnden bål och Fenix därutur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få proselyter bland det täcka könet, som, efter hvad
man känner, icke gerna kan tänka sig ett Johannishufvud
utan svarta yfviga lockar.

Och för öfrigt ju mer han tänkte på saken, desto
mer blef han öfvertygad derom, att menskligheten på
det hela taget verkligen vunnit på den ifrågavarande
branden. Han visste nemligen att Kråknästet skulle
säljas till en rik spekulant, hvilken hade för afsigt att
inreda berörde egendom så, att densamma kunde
bebos af ett större antal fattiga familjer. Hvilken
oerhörd mängd af prejningar på hyra hos dessa fattiga
hade han således ej förekommit! hvilken massa af
utmätningar och vräkningar hade han ej satt p för!
hvilka myriader suckar, tårar och lidanden hade han ej
nu besparat jorden! Äfven den blifvande köparen hade
vunnit på hvad som skedt, ty från hvilka tärande
samvetsqval var han ej nu förskonad, för att icke tala
om den stränga vedergällning som skulle hafva drabbat
honom i ett kommande lif!

De enda, som med skäl kunde anses hafva
förlorat på affären, voro naturligtvis de som rådde om
egendomen med tillhörande lösören och effekter. Men
de hade ju frånröfvat honom de skatter, medelst
hvilka en hel verldsdels hedningar kunnat omvändas till
Christi lära, istället för att nu gå en evig fördömelse
till mötes. De hade ju dessutom satt försåt för hans
eget lif, — ty tänk om den der dobbskon hade träffat
ögat, i stället för örat! — och på hans lif berodde
ju så mångas eviga välfärd. För öfrigt vore ju den
der branden ingenting annat än ett medel till återfinnandet
af den för så heliga ändamål bestämda skatten.

Med ett ord, den svarte ansåg sig för det skedda
med stora skäl kunna berömma sig inför gud, om än
försiktigheten fordrade att han icke berömde sig inför
verlden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free