När dagen är dyster och mulen
Och regnet mot rötan hörs slå.
Wi leka “ta fatt”, eller “blindbock”
Härinne så glada ändå.

Och kommer så pappa och gläntar
På barnkammardörren ibland,
Och lofvar att åter berätta
Om barnen i främmande land.

Då jubla vi honom till mötes
Och ropa när qvällen gått om:
Hur sällsamt, att mulnaste dagen
Med rikaste gåfvorna kom!