Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett kapell jag sett som barn i Tyskland eller Frankrike.
Dalkullan var inte utklädd. Hon gick klädd så. Men
vem hon var vet jag inte. Jag hade en sagofigur jag
tänkte mycket på. Hon hette Stella och fanns i en bok.
Hon försvann mot slutet av boken och fanns bland
stjärnor. Det hade hänt att jag stått invid fönstret i mitt
rum på kvällen och tittat upp ur gården mot himlen och
sett stjärnor och tänkt på Stella och låtit en konstigt söt
gråt komma upp ur kroppen och börjat gråta ut. Alva
hade kommit på mig en gång. Det blev en iskall skam.
Hon kom in i rummet och hon tog på mig och jag tänkte
nu säger hon det också och hon sade det:
— Stackars liten vilket ömhetsbehov du har.
Och skammen var en istapp rakt från nacken genom
kroppen ut i fötterna och jag hoppades hon skulle
bortbort bort men hon tog fram sin svarta anteckningsbok
och antecknade.
Det fanns något hos dalkullan som var som Stella.
Men hon var annorlunda också och jag vet inte varifrån
hon kom fram. Fördetmesta brukar jag veta varifrån
bilderna är. Men det här var en främmande dröm. En
utklädd dröm kunde jag säga.
Till auktionen tog man mig med. Allt skulle bort. Det
var sommar. Jag gick genom rummen. Folk bullrade
och var glada. Jag såg på när klubban gick och sakerna
försvann. Jag hade tjugofem öre. Jag bjöd på två
kakelugnar och då ingen annan ville ha dem fick jag
dem. De var fina kakelugnar från salen på nedre botten.
När jag berättade att jag köpt kakelugnarna blev
Gunnar arg. Han talade med auktionsförrättaren som
slog ut med händerna och menade att det inte var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
