Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En annan värld - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
assistenter och studenter kom för att iaktta henne där hon
sprang omkring och skrek och sedan föll omkull. Ty
med henne hade Meyer på experimentell väg kunnat
visa och protokollföra hur neuroser uppkommer och på
ett vetenskapligt sätt belägga att olika individer har
olika disposition för att reagera neurotiskt och
hysteriskt. Men även om vissa av Mayers råttor blev alldeles
tokiga reagerade de alla med en viss förvirring och olust
när de kom i konflikt mellan olika betingningar. Det var
därför Alva inte ville ändra sina system förstod jag. Hon
var rädd för att ha betingat mig på ett sätt med
poängberäkningen och att Gunnar skulle störa detta genom
att bråka om hur det såg ut i rummet när jag följde
systemet även om jag inte gjorde det som hon tänkt sig.
Jag förstod hur hon tänkte och utnyttjade det och därför
kunde jag handla som jag själv ville just därför att hon
trodde som hon trodde. Detta visste jag. Men Alva
begrep sig inte på råttor heller.
Alva hade berättat om Mayer och råttorna en gång.
Jag tänkte mig Mayer som en mycket lång och mycket
mager man i vit rock och fluga. Han var helt skallig och
hade stålbågade glasögon och de två stora
överkäksframtänderna stack ut och var av guld. Han höll stolt
fram en död råtta mot publiken; han höll henne i
svansen och så satte Akademiens president den stora
Vetenskapsmedaljen på hans bröst.
Alva tyckte att Mayer gjort något viktigt. Men det
var för att hon inte begrep djur och inte kunde ta i dem
som vanligt folk gjorde. Mayer som plågade sina råttor
till dess de skrek var bara en tokig vetenskapsman
sådan som man kunde se och läsa om i seriemagasin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
