Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolv på det trettonde - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvänder jag naturligtvis till min stora uppgift i Amerika
med en gång. Man får inte överge ett arbete halvfärdigt.
Nu har jag lämnat aktuarie Sterner från Socialstyrelsen
och hans hustru att övervaka arbetet. Han får vara där
som min ställföreträdare och bevaka allting.
Negerfrågan i Nordamerika är nämligen mycket större än blott
en negerfråga. Det är en fråga om hela det amerikanska
samhället och den demokratiska traditionen. Jag har
beslutat mig för att skriva ett helt grundläggande verk.
Jag utför ett arbete som det vilket de Tocqueville
genomförde för precis hundra år sedan. Man får aldrig
glömma sin skuld till de stora föregångsmännen. Att jag
har en vidare utblick än de Tocqueville beror på att jag
står på hans axlar men det jag nu skriver är avsett att
vara ett det tjugonde århundradets "De la démocratie
en Amérique".
Gunnar tog av sig hatten. Det var varmt i rummet
och han kastade med huvudet för att få fri pannlocken,
den som journalisterna brukat beskriva som "ostyrig" i
de klipp Alva förr haft mig att klistra när jag behövde
pengar.
— Är de Tocqueville fortfarande ett aktuellt namn i
den amerikanska debatten? frågade intresserat en
trettioårig blond journalist i grå flanellbyxor och blå kavaj.
Hans hår var tunt och stripigt och pomadablänkande
såg jag. Om man tog på honom och klappade honom
som man klappar en hund ungefär då skulle man bli
kladdig om händerna efteråt. Karna brukade om
sådana karlar säga att ingen jänta med förstånd borde ta in
dem på rummet för att de lämnade spår efter sig.
— Som en snigel ungefär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
