Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Böckerna mot läseböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna mot läseböckerna
133
klara åskådlighet, dess orubbliga objektivitet. All
framställning, som vill vinna barnets uppmärksamhet
— vare sig av den nordiska, klassiska eller bibliska
historien — måste ha detta sagans skaplynne. Det
finnes nästan inga sagoberättare, vilka så helt fängsla
barnen som gamla barnjungfrur. De glömma aldrig
något målande drag i sagan, utan ge ständigt samma
breda, fylliga framställning. De berätta utan vare
sig förklaringar eller tillämpning, med barnens egen,
omedelbart gripna känsla. Allt, som stör sagans lugna
gång, framför allt om berättaren ställer sig utom sagan
genom ett skämt över den, träffar barnet som ett djupt
obehag. Barnen äro alla mer eller mindre
konstnärsnaturer, i den meningen att de vilja mottaga ett
intryck fullt, som självändamål, ej som medel för något
annat. Och de vilja tro på sagan. De önska genom
henne uppleva något verkligt, på samma gång som
de ropa »nej» då man frågar om de vilja ha en verklig
berättelse hellre än en saga ? Denna skenbara
motsägelse förklaras därmed att sagans framställning av
verkligheten, sådan folkens barndomsfantasi uppfattat
denna, just är den form, i vilken också barnets fantasi
kan upptaga den.*
Under sagoberättandet finner man vidare att det
för barnet tilldragande är framställningen av
handlingar. Endast på den omvägen kan det gripas av
känslor och stämningar. Barnets utveckling — detta
är en sanning, som hunnit bli utnött innan den blivit
tillgodogjord — motsvarar i smått mänsklighetens i
stort. Härmed följer att barnen lika naivt ena
idealism och realism som folkens episka diktning gör
det. Det stora, goda, hjältelika, övernaturliga griper
dem mest; men endast i konkret gestalt, sinnligt
åskådliggjort, med livets egen kraftrikedom, utan
anpassning efter nutida uppfattningar.
Man kan pröva detta genom att berätta t. ex. en
äkta folksaga och en variant av Andersen över den-
* Se Julius Humble: Om sagans betydelse för
barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
