- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
9

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Oblaten är god — jag trollar med den;
åt bonde, som bad,
jag skaffade hämd;
så skänkte han glad
i min svält mig hvad
i blodet satte dess fart igen.»

En strykande bärgvind utanför
vid tak och knutar med styrka rör.

»Blott ledsnad det är ibland himmelens ljus,
väl bättre, en smula, i människohus,
hos trollen i bärgen är det dock bäst.

»De äro på susande fart i kväll;
i silkekläder med silfverfjäll
de färdas till klingande bröllopsfäst.

»Oblaten, den helga, i hand jag har,
och öfver dess rundel min anda far.
I nattens skymmande skrymslen jag spanar,
jag ser dem. Jag hit deras vimmel manar.

»Ja, hören, huru där ute det rasslar!
I bjälkarnes mossa klänger och prasslar
hvar leksen, längtande gillesgäst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free