- Project Runeberg -  Marit Vallkulla. Dikt från Dalarne på 1600-talet /
13

(1887) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han vädrar ej uggla, ej lysten mård,
och hvarje hans unge i träden hoppar
så lätt som han själf — om än mödan var hård
att få dem i språng med ovana kroppar.

Han hastar ej undan till annan gren,
fast störande ljud ur snåret höras;
och Marit kommer; på gran och en
af fastnande kjolen grenarne röras.

Hon spänstigt trampar, så frisk om hyn,
som gömde all skogarnes hälsa hon inne.
Med knyte i hand hon går mot byn
med veckors arbet och längtande sinne.

Och suset stiger. Långt fjärran från
det fram med vällande vågor skrider.
Det rullar sig högt. Det varder till dån,
så grenarne dallra och svaja omsider.

Den kåren gått ifrån bärgakam
i myrarne ned och sjöar krusat,
den strukit i fäbodgator fram,
re’n öfver henne den mäktigt susat.


*     *
*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baumarit/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free