Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elden döda kroppar svedde —
så man det förtalt från Mora;
öfver byn, kring kyrkans spira
göt sig sken af flammor stora;
upp till Orsa, ned långt öfver
skogig Sollerö det lyste:
svårt i skogar och i bygder
man vid böners läsning ryste.
Ljotans makt blef vid som skenet:
nu han söder ut längs Siljan
lockar till sig barnens skara,
binder dem med härskarviljan.
Hit till stugan har han hunnit,
Marit är hans rof här inne —
skåde Gud med nådigt anlet
utan vrede hennes sinne!
Öfver huset skammen hvilar,
och i evig död och pina
skall hon flämta, skall hon känna
elden slå om lemmar sina.
Gossen, hårdt till bröstet sluten,
vill ej mer stå lydigt stilla,
och ur vaggan öfvergifvet
jämrar sig den yngsta lilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
