Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan dessa byggdes, hade Torbärg ett nödvändigt ärende
hem till sin gård, där han kom att dröja mycket länge.
När han återkom, stod skeppet där i sin fulla höjd.
Strax samma afton infann konungen sig, och tillsammans
med Torbärg mönstrade han sitt skepp.
Enhvar, som det såg, sade, att han aldrig tillförene skådat
ett så resligt och fagert skepp.
Därefter for konungen tillbaka till sin gård.
Men tidigt nästa morgon drog han åter med Torbärg till
skeppet.
De andra skeppsbyggarne voro då redan på platsen, men
de stodo där alla sysslolösa. Konung Olof sporde dem,
hvarför de icke arbetade.
De svarade, att skeppet blifvit fördärfvadt — en man hade
gått fram med en yxa ifrån framstammen ända till lyftingen
och hade satt i relingen det ena sneda hugget efter det andra.
Konungen trädde fram och såg, att det var sant.
“Det svär jag“, sade han, “att får jag veta, hvem den
mannen är, som af afund förstört detta skepp, skall han döden
dö, men den, som kan säga mig hans namn, skall af mig
förunnas mycken glädje.“
Då inföll Torbärg:
“Jag kan säga eder, herre, hvem han är, som gjort detta
stycke arbete. “
“Ja, jag väntade ock, att ingen annan än dig unnats
lyckan att upptäcka missdådaren och sedan kunna säga mig,
hvem han är.“
“Jag skall också säga dig det, herre“, fortsatte Torbärg,
“det är jag, som gjort detta“.
“Då skall du äfven“, sade konungen, “sätta relingen i
samma skick, hvari den varit, eller ock timra den ännu
bättre — härpå hänger ditt lif! “
Då gick Torbärg hän och yxade till relingen så, att alla
spår efter huggen försvunno.
Men då förklarade konungen — och med honom alla,
som voro tillstädes — att skeppet var å den reling, som
Torbärg huggit, mycket skönare än förut.
Och han bad honom göra sammaledes med den andra
och därtill mottaga hans stora tack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
