- Project Runeberg -  Nordmannaskämt. Efter medeltida källor /
158

(1895) [MARC] Author: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han hade sålunda lagt ådaga, att hans sinne var godt,
blott man visade honom vänskap.

Ondt mötte han med ondt.

Då han om senhösten åter var på Island, besökte han
storbonden Torkel Getesson, som bodde på Korsvik vid
Vapenfjärden. Han bad att få stanna där öfver vintern.

“Ja, på ett vilkor“, sade Torkel, “enär du är våldsam
och besvärlig att umgås med; ditt lagliga hemvist skall du
här få — ty det synes mig vara det säkraste — ifall du blott
lämnar dina penningar i mitt förvar, hur illa det sedan än.
månde gå.“

Detta var Brand med om.

Den första halfva månaden, han var på Korsvik, var han
Torkel ständigt följaktig; han gick ut och in med honom,
hvart denne vankade.

Men sedan förändrade sig hans väsen.

Om kvällarne, när Torkel gick att sofva, stannade han
kvar i stugan och hade där allsköns gyckel fór sig.

Man har sagt, att det är han, som först uppfunnit den
gyckelleken, som kallas Syrpotingslagen [1].

Folk infann sig från gårdarne vida däromkring, och där
vardt mycket klammeri.

Och Torkel fick sitta vid sin dryck med blott en enda
man till sitt sällskap.

Omsider blef det sagdt honom, att kvinnorna under allt
oväsendet försummade sina arbeten, ty de fingo icke vara i
fred.

Torkel kallade nu Brand till sig och sade:

“Jag har hittills icke lagt mig i ditt görande och låtande
här, men nu hör jag, att gårdens kvinnor ej få någon ro fór
dig och dina stallbröder, och slikt är ohöfviskt. Det är nästan,
som om en ny höfding kommit till trakten, ty männen
öfvergifva nu den, som tillförene här härskat. Jag går här med
endast en man i mitt följe, men du kommer efter med en hel
flock. Detta vill jag ej längre veta af.“

Brand svarade, att det hädanefter nog skulle blifva bättre
stäldt på gården.


[1] Syrpa betyder smutsfärdig kvinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:32:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baunordman/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free