Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt, så till vida del i en idé. Allt tillvarande har enligt Plato
sin idé i det guddomliga förnuftet. Hvarje naturvarelse, hvarje ting
i verlden, äfven det obetydligaste, har sin idé. Då det är
onek-ligt, att allt sinligt tillvarande hos sig har en konstant bestämdhet
eller är begreppsbestämdt, så drog Plato deraf den slutsatsen, att
det har sin idé i det guddomliga förnuftet, ehuru det endast kan
* betyda, att det hos sig har en konstant formbestämdhet, som äfven
innehålles i menniskans empiriska sjelfmedvetande eller sinliga
förstånd och som frän denna synpunkt betraktadt kallas ett empiriskt
begrepp. På grund af Platos objektivt idealistiska åskådningssätt
gestaltade det sig så, att allt i vårt medvetande, som är andligt,
icke gifvet i rummets mångfald samt evigt, icke växlande och
förgängligt i tiden utan konstant och nödvändigt samt till formen ett
system eller, konkretare uttryckt, ett organiskt och sammanhängande
helt, för honom hade karakteren af en ursprunglig och sann
verklighet, af ett för sig bestående och varande och detta i högre och
sannare mening än de enskilda och individuella tingen, som växla
och förgås. Men nu hafva jemväl den sinliga verldens empiriska
lagar och former eller tingens genera och species, d. ä. de sinliga
begreppen samma karakterer. Äfven dessa äro något i sig sjelfva.
De äro icke intet eller en absolut negation; (någon sådan finnes
enligt Plato icke,) ty tänkas de, så äro de. Vidare äro de i sig
sjelfva andliga och eviga samt ett system, emedan de ingå i
hvarandra och bestämma hvarandra negativt och positivt. Derför
upp-fylde de för Plato de fordringar, som han uppstälde på sann
verklighet och måste följaktligen upptagas i det guddomliga förnuftets
enhet och allhet. Men härmed tillägger Plato det guddomliga
förnuftet momenter, som äro sinliga samt abstrakta och generela eller
former, ty de äro visserligen äfven såsom begrepp bestämda, men
endast inom abstraktionens sfer. Begreppet kan vara begrepp
äfven utan att vara konkret och individuelt. Mot hvarje sådant
förfaringssätt uppträder den boströmska filosofien i bestämd
opposition. Man får icke öfverflytta pä det guddomliga
sjelfmedvetandet momenter, som tillhöra det empiriska sjelfmed vetandet eller
momenter, som äro den sinliga verldens lagar och former. Enligt
Boström kan det icke finnas några ideer af det sinliga. Det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
