Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
declarandum. Detta faktum har Kant konstaterat och derigenom
har äfven den praktiska filosofiens declarandum af Kant blifvit klart
fattadt och formuleradt, på samma sätt som förhållandet var inom
den teoretiska filosofien. Men liksom i teoretiskt afseende innehållet
i verlden, eller sensationerna, af Kant antogs hafva sin grund i
väsenden, som föllo utom menniskan, på samma sätt har äfven i
praktiskt afseende innehållet eller förbindelsen sin grund i väsenden, som
falla utom det praktiska förnuftet. Det praktiska förnuftet är endast
en form; men ur en blott form kan en förbindelse icke förklaras.
En förbindelse är nemligen en andlig verkan. Men en form, som till
sitt begrepp är abstrakt, kan icke verka. Då nu förbindelsen icke
dess mindre måste hafva en grund och då denna grund endast kan
vara förnuftiga väsenden, så har Kant äfven i praktiskt afseende ett
innehåll, hvars princip faller utom menniskan eller som på hans
ståndpunkt, strängt taget, icke låter förklara sig. Likväl är det Kants
mening, att det praktiska innehållet eller förbindelsen skall kunna
förklaras ur förnuftets blotta form, utan afseende på allt innehåll
eller utan afseende på några förnuftiga väsenden, som bestämma
menniskan. Men innehållet kan icke mer i praktiskt än i teoretiskt
afseende förklaras endast ur en form. Liksom i teoretiskt
afseende form och innehåll enligt Kant förutsatte olika och motsatta
förklaringsgrunder, så har äfven i praktiskt afseende formen sin
princip i det praktiska subjektet, under det att innehållet förutsätter en
annan princip.
Äfven i den praktiska filosofien har Boström utgått från Kant.
Och liksom Boström i teoretiskt afseende har visat, att det sinliga
innehållet eller det \ sinliga öfver hufvud har sin grund i förnuftiga
väsenden, som bestämma menniskan, på samma sätt har Boström
äfven i praktiskt afseende visat, att all verklig förbindelse, som
er-fares eller som är faktiskt gifven, har sin grund i ett förnuftigt
väsen, som bestämmer menniskans vilja. Men Kant riktade
uppmärksamheten endast på en form af förbindelse, den individuelt
meftsk-liga förbindelsen, som har sin grund i menniskans eget osinliga
väsen. Boström deremot har utgått äfven från den religiösa
förbindelsen, som har sin grund i Gud såsom den högsta
bestämningsgrun-den för menniskans vilja, och jemväl från ^»/^¿//¿förbindelsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
