Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen är eller skilja det väsentliga från det tillfälliga samt att fatta
det förra klart i sina bestämningar och i sitt sammanhang.
Schelling och Hegel ha genomfört Fichtes negativa idealism till
en positiv idealism. Fichte hade nemligen förnekat allt positivt innehåll
i den ändliga verlden och naturen. Naturen blef endast ett negativt,
systemet af jagets inskränkningar. Schelling börjar med att
upptaga icke-jaget, objektet eller det tänkta inom jaget. Eller
Schelling härleder både det verkliga jaget och icke-jaget eller det
varande ur det absoluta sjelft. Men härigenom blifva båda lika [-verkliga.-] {+verk-
liga.+} Naturen får nu en positiv betydelse, lika väl som subjektet,
och en naturfilosofi blir lika möjlig, som en transcendental filosofi.
Naturfilosofien har att visa, huru det varande eller objekterna kunna
vetas eller ingå såsom innehåll i förnimmelserna, och
transcenden-talfilosofien har att visa, huru förnimmelserna kunna vara kunskaper
eller omfatta det varande. Fichtes ståndpunkt kunde icke
med-gifva en naturfilosofi, emedan naturen, såsom blott varande ett
negativt, saknade all väsenhet och substantialitet. Men hvad är nu
det absoluta enligt den egentliga Schellingianismen? Det absoluta
är hvarken subjekt eller objekt, hvarken den tänkande eller det
tänkta, hvarken ande eller natur, utan den rena enheten och [-identiteten-] {+iden-
titeten+} hos båda, den totala indifferensen mellan ande och natur
eller en oändlig subjekt-objektivitet. Man har att abstrahera ifrån icke
endast icke-jaget, objektet eller det tänkta, såsom Fichte gjorde, utan
äfven den tänkande eller subjektet; och det, som nu är qvar, är
tänkandet såsom sådant, identiteten eller hvad Schelling äfven kallar
det guddomliga förnuftet, som är och innehåller allt, så att jemte
detta ingenting är. Enligt Fichte var förnuftet ännu fästadt vid en
kloss, den tänkande eller det förnimmande subjektet. Men enligt
Schelling höra både subjektet och objektet till ändlighetens verld,
till natura naturata, emedan de förutsätta hvarandra. Objektet kan
icke tänkas annat än under förutsättning af ett subjekt och
subjektet kan icke tänkas annat än under förutsättning af ett objekt. Den
absoluta substansen är nu enheten af dessa båda, fattade såsom
dess accidentier och modi. Substansen är, till sin form betraktad,
verksamhet eller subjekt-objektivitet, producerande och produkt.
Verksamhet, rörelse eller utveckling hör till den absoluta substan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
