Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad en aesthetisk känsla i allmänhet är, se § ii anm. och
§ 14 anm. En kroppslig (jesthetisk) känsla är en sådan, som
uttrycker en framgång eller ett hämmande af den animaliskt
organiska kraftens sträfvande att bibehålla och utbilda sig i sin
bestämda form såsom sådan. De hithörande känslorna fördelas uti:
a) de som åtfölja sensationerna och utgöra deras xsthetiska sida,
nemligen : 1) vitalkänslorna och 2) organkänslorna, b) de som föregå
och åtfölja drifterna, samt utgöra dessas sesthetiska sida.
Den animaliska varelsen förnimmer icke sitt förnimmande såsom
sådant, d. v. s. han har icke medvetande i detta ords
egentliga bemärkelse. Den omedelbara känslan af lust och olust eller
smärta är det enda förnimmande, som han för sig sjelf har af sig
sjelf och af sitt förhållande till det yttre. Derföre är ock denna
känsla det, som bestämmer all hans verksamhet, och derföre är
han ock så otålig och verksam för att aflägsna allt obehagligt,
fastän han på långt när ej lider allt, hvad han tillkännagifver,
jem-fördt med ett medvetande, ty dess känsla är icke djup. Kanhända
är det ock derföre, som nästan alla språk hafva lika uttryck för
den sesthetiska sidan af alla det ändliga väsendets functioner, och
för dess högsta theoretiska functioner såsom blott animaliskt väsende.
Cap. VII.
Om menniskan såsom sinlig varelse.
§ 24.
Ifrån formen af animalisk naturkraft höjer sig den menskliga
kraften successivt till formen af sin ligt. medvetande och fri ande.
eller till inre förnimmande af sig sjelf i sin verksamhet på det yttre,
så att hon å ena sidan urskiljer detta ifrån sig, men å den andra
tillika ställer det för sig såsom ett företnål, af hvilket hon i sina
functioner såsom föreställande, begärande och kännande bestämmes
(adficieras). Jemf. §§ 4 och 5.
Den sinliga menniskoanden är: 1) medvetande och fri, d. v. s.
han urskiljer sig sjelf såsom den förnimmande och handlande
enheten ifrän mångfalden af sina bestämningar; 2) sinlig eller rigtad
på det yttre, på det i rummet varande eller ifrån ett rum kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
