- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
155

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aflägset, dunkelt fjerran. Men likasom hon vid talens betraktande
kan genom reflexion och abstraction fasta sig vid de första och
enklaste och derigenom tänka dessa så mycket klarare och
redigare, så kan hon äfven vid verldens betraktande genom samma
förfarande mer fästa sig vid det enklare och allmännare (i de öfriga
mer återkommande) och derigenom uppnå samma fördel i anseende
till detta. Ja hon kan också i beggedera betraktelsen tänka äfven
det rikare bestämda, men likväl då endast så, att hon mindre
reflecterar på en del af dess inre mångfald, äfvensom af dess
yttre, relativa bestämningar. En sådan tanke, innehållande de
bestämningar, som i flera sinliga föreställningar äro gemensamma,
kallas ett förståndsbegrepp eller en allmän föreställning, när den
tänkes utan sitt samband och förhållande till andra, i hvilka den
ingår såsom bestämning. När åter den tänkes i sitt förhållande
och sammanhang med en eller flera ibland dessa och så, att den
tillsammans med dem utgör blott en tanke eller ett enda begrepp.
så flr den, i förhållande till den föregående abstractare formen,
hvilken då kallas ett allmännare eller generelare begrepp — ett slag
(genus), benämningen af ett enskildare eller specielare begrepp — en
art (species). Det förra är, såsom man lätt finner, till innehållet
(eller det, som deruti tänkes) fattigare; men deremot till omfånget
(det, hvari det tänkes) i samma proportion rikare, vidsträcktare.
Men blifva bestämningarna, med hvilka den i en enhet (tanke)
för-nimmes, mycket rikare, så öfvergår han för den ändliga
mennisko-anden mer och mer till något yttre, enskildt, individuum, d. ä. till
antingen föreställning eller sensation eller object.

Till sin inre betydelse äro förståndsbegreppen de eviga,
oföränderliga formerna för den sinliga verkligheten (existensen), hvilken
åter icke är annat än den oändliga och följaktligen oredigt (sinligt,
i rummet och tiden) fattade mångfalden af begreppen. De äro
såsom begrepp alltid sanna och nödvändiga, ehuru icke absolute såsom
ideerna, utan relativt, det är gällande för menniskoanden såsom
phaenomen, och sedda ifrån hans synpunkt. De äro hans
nödvändiga sätt att förnimma verlden, så länge han ännu icke fattar
väsendet. Derföre är ock blott den förnimmelse af de sinliga tingen,
hvilken menniskan har i begreppen, egentlig erfarenhet. Och på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free