Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjerde Kapitlet.
Om andens och förnimmelsens förhållande till hvarandra.
Mellan anden och förnimmelsen eger ingen åtskilnad rum,
såvida båda betraktas endast såsom former af lif och
sjelfmed-vetande.
Ej heller har man större skäl att betvifla, att hvarje sådan
form af sjel fm ed vetande är sjelfmedveten, än att t. ex. betvifla,
att hvarje form af guld är gyllene, eller att hvarje form af
utsträckning är utsträckt.
Om nu emellertid en sådan form blott och bart utgör en vår
förnimmelse, så finnes deri intet annat sjelfmedvetande än vårt eget,
ty i detta fall är den i sjelfva verket ingenting annat än vår ande
betraktad i en af sina bestämningar.
Men anden och förnimmelsen skilja sig ifrån hvarandra och
antaga blott endera af dessa benämningar, såvida de stå i ett visst
förhållande till hvarandra och endast betraktas i detta förhållande.
Visserligen är det ingenting som hindrar att kalla samma form af
sjelfmedvetande än för ande, än för förnimmelse, men såvida den
är förnimmelse, kan den icke vara ande, och tvärtom. Hvilket detta
ifrågavarande förhållande är, bör inses genom en betraktelse af
sjelfva ordens definitioner.
Hvarje form af sjelfmedvetande kallas icke oriktigt ande, såvida
denna form, på samma gång den är sjelfmedveten, tillika är
medveten om någon annan bestämd form af sjelfmedvetandé och
refererar denna till sig såsom sin bestämning. I sådant fall är den förra
formen förnimmande, den sednare förnummen; men ingenting annat
än ande förnimmer, och ingenting annat förnimmes än förnimmelsel).
Om nu åter den förstnämnda sjelf i sin ordning förnimmes af en
annan och refereras till denna, så kan han icke längre få namn af
ande, utan måste betecknas såsom en förnimmelse hos den senare,
och på samma sätt kan man vidare fortgå.
På grund häraf kan sålunda samma form af sjelfmedvetande
betecknas än såsom ande, än såsom förnimmelse, ehuru i olika
af-seenden, det förra i fall den ifrågavarande formen refererar en
annan till sig och deraf bestämmes, det senare i fall den sjelf
refereras till en annan och bestämmer denna. Men att anden refererar
något till sig och deraf bestämmes är för honom sjelf af samma
betydelse, som om han uttryckte sig så: »jag förnimmer detta» eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
