Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delning skola visa. Hvaije förnimmande väsende har sålunda aktuelt
sin egendomliga verld, ehuru hon potentielt är en och densamma
hos dem alla, och ju mera ändligt och ofullkomligt väsendet är i
sitt förnimmande, desto mer afviker denna dess egendomliga verld
från den enda sanna. Ty i sjelfva verket är denna verld ingenting
annat än en ofullkomligare förnimmelse eller medvetande af den
Gudomlige andens innehåll.
För att gendrifva dessa påståenden är det ingalunda tillräckligt
att framdraga exempel, tagna från den sinliga verkligheten. Ty
såvida spm denna endast är vår menskliga verld och ett fenomen eller
en relativ uppfattning af den absoluta verkligheten, framställer hon
tingens sanna väsende för oss under en mer eller mindre förvänd
och motsatt form1). Om man nu med förbiseende häraf verkligen
anser henne för en absolut verklighet, måste sålunda de grunder
och exempel, som omedelbart hemtas från henne, snarare grumla
den sanna uppfattningen af tingen. Emellertid finna vi i naturen
äfven vissa spår af det sanna, ehuru mer och mindre i förening med
dess motsats. Så t. ex. sammanhållas alla kroppar af en ömsesidig
attraktionskraft, som, ehuru aftagande i proportion af afståndet,
likväl gör, att de tillsammans bilda ett visst bestämdt helt. Men denna
attraktion visar i sjelfva verket, att i hvarje enskild kropp äfven alla
de öfriga äro närvarande, ehuru af förenämnda skäl på ett i viss
mon ofullkomligt sätt. Ty ingenting kan verka på ett annat, såvida
det icke är der närvarande med sin kraft och verkligen deri
inne-hålles, men ett tings kraft är tingets väsentliga vara. Ehuru af icke
ringa vigt, kunna vi likväl icke vid detta tillfälle närmare utveckla
det här sagda.
Femte Kapitlet.
Om den absoluta och relativa förnimmelsen.
Förnimmelsen är formelt fullkomlig eller absolut, om alla
hennes bestämningar urskiljas af anden — om ingenting i henne
inne-hålles, hvarom anden i något afseende är mindre medveten.
En sådan förnimmelse kallas äfven fullkomligt klar och tydlig
och eger sin motsats i den formelt ofullkomliga d. v. s. den mer
eller mindre dunkla och otydliga förnimmelsen, hvilken endast är
relativt skild från den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
