Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krafter, om ock vår förmåga och vårt mått af förnimmande icke
tränger så långt. Så utgör visst icke den halfalns breda bilden af
solen, som är vårt sätt att uppfatta henne, något hinder för det
antagandet, att till grund för densamma ligger något annat, som i
verkligheten är betydligt större och i flera afseenden annorlunda beskaffadt.
Tredje Kapitlet.
Om förnimmelsens och det förnumnas enhet.
I föregående kapitel hafva vi anfört ett direkt bevis för vårt
påstående, att endast förnimmelser förnimmas af anden och således
också äro för honom. Då emellertid de indirekta bevisen ofta
skänka mera öfvertygelse, skola vi nu anföra några sådana.
Först och främst är nu gifvet, att, för att någonting skall
förnimmas af anden, det måste stå i någon relation till hans
sjelfmed-vetande och sålunda äfven hafva något med honom gemensamt. Men
då kan man t. ex. fråga, hvad gemensamt en kropp kan sägas
hafva med anden och sjelfmedvetandet. Tydligen icke något
kroppsligt, då anden utgöres af lif och sjelfmedvetande och icke innehåller
i sig något dermed olikartadt. Kroppen kan deremot i sig
innehålla lif och sjelfmedvetande — såsom sitt inre och sanna väsende,
om ock detta, enär det har oändligt många bestämningar och just
derföre af en ändlig ande förnimmes ofullkomligt, förvandlar sig till
sin motsats till den grad, att det för honom framträder endast
under form af kropp. Säkerligen lärer ingen neka, att vi med vår
ande icke förmå att blicka in i kroppens inre och att vi så väl i
afseende på det hela som delarne endast kunna komma åt ytan.
Vidare vilja vi äfven här grundligare genomfora det argument,
som vi redan i första afdelningen användt, att öfverhufvud taget
ingenting kan finnas utom anden, eller utifrån liksom införas deri,
utan att allt finnes der åtminstone potentielt och endast utvecklas i
och för honom sjelf, såvida han utvecklar sig för sig sjelf. Ty då
orden utom och inom beteckna relationer och orter i rummet, hafva
de betydelse och användning, endast såvida de refereras till figurer
och kroppsliga ting, såsom de enda, hvilka af oss förnimmas i
rummet. Då så är, kunna icke dessa uttryck öfverflyttas på anden,
utan att derigenom en mängd orimligheter måste uppstå. För att
t. ex. någonting skulle kunna vara utom anden, måste den senare
nödvändigt vara på ett annat ställe i rummet och sålunda i sin
ordning vara utanför det förra; hvaraf skulle följa, att anden antingen
upptoge en viss utsträckning i rummet eller ock vore liksom en
Boströms skrifter. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
