Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt i ett bestämdt rum. Men hvilken säger väl om lifvet och
sjelfmedvetandet, att det t. ex. har en viss längd eller bredd eller
höjd, eller att det är på så och så många fots afstånd från det eller
det föremålet.
Här torde det emellertid vara skäl att undersöka anledningen
till, att vi tala om ting utom oss, och att de flesta menniskor så
envist vidhålla denna realistiska uppfattning. Den stora mängden är
nämligen, såsom mindre utvecklad till förståndet, mest medveten
om de sinliga tingen och anser derföre dem såsom mest sanna och
verkliga. Men i denna sinliga verld förnimmer en hvar af oss både
sig sjelf och andra menniskor under kroppslig form, hvadan här hvars
och ens kropp, som man kan se framför sig, blir en afbild af hela
menniskan och representerar hennes egentliga personlighet. Då man
ställer sig på denna ståndpunkt — och det göra vi alla vanligtvis,’
emedan vi för det mesta lefva i det yttre — så kan man utan
synnerlig fara för missförstånd tala om ting utom och omkring oss.
Men klart är, att detta endast bör fattas i relativ mening, hvarpå
isynnerhet den bör gifva akt, som vill tränga djupare i tingens
väsende. Ty den, som fattar anden ensam såsom sitt sanna jag, han
inser ock, att både hans egen kropp och de öfriga så kallade yttre
tingen ej äro annorstädes än i hans ande, emedan de förnimmas
af honom. — Föröfrigt måste vi alla taga oss till vara för den sä
kallade subjektiva idealismen, enligt hvilken allt, som vi förnimma,
icke anses vara någonting annat än andens egna fiktioner. För den,
som t. ex. tilltalar en annan, är det ju af största vigt, att den
tilltalade är lika mycket person och ett lika sjelfständigt väsende, som
han sjelf, och icke är han nöjd med att tala till ett blott foster af
sin fantasi. Med rätta hyser man ingen sympati för detta slags
idealism, och icke höra vi till dem, som vilja göra sig till dess målsmän.
Helt annorlunda förhåller det sig med den absoluta idealismen, enligt
hvilken visserligen allt är i vår ande, såvidt det af oss förnimmes,
men tillika innebär något, som är egendomligt och sjelfständigt,
såvida det är delaktigt af lif och sjelfmedvetande. Ty hvad som enligt
denna åsigt beror af oss, är ingenting aftnat än rummet och tiden
och allt som af dem bestämmes, såsom t. ex. de arithmetiska talen,
figurerna, kropparna med deras bestämningar, äfvensom de
föreställningar och begrepp, i hvilka vi fatta allt detta. Ty såsom sådana
hafva de sin tillvaro i vår ande, om ock något absolut och
sjelfständigt ligger till grund äfven för dem, så att man ingalunda får
betrakta dem såsom idel fantasier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
