Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkas ingå hos det andra och utgöra dess positiva bestämning eller
moment. Om denna sats är sann, följer deraf, att det ena
väsendet har flera positiva bestämningar än det andra, så att deras
förhållande i detta hänseende närmast kan tänkas under form af en
serie, som i någon mon påminner om den arithmetiska talserien. Vi
vilja endast fasta uppmärksamheten derpå, att denna serie icke är
blott qvantitativ, utan företrädesvis i qvalitativt afseende bestämd,
icke heller gränslös, utan att den inom sig sjelf eger begynnelse
och slut, hvilket ligger uti den sanna oändlighetens begrepp.
I denna serie intar nu hvaije väsende sin bestämda plats, allt
efter som det är mer eller mindre positivt bestämdt d. v. s. i sig
innehåller flera eller färre af de öfriga väsendena. Ett af dessa är
till sin qvalitet absolut enkelt och förnimmes i alla de öfriga,
hvilket gäller endast om lifvet eller sjelfmedvetandet. Ett annat åter
är så beskaffadt, att det i sig innehåller alla öfriga och bestämmes
af dem, och detta är förhållandet med den absoluta anden, med
hvilken hela serien afslutas. Af de återstående har hvart och ett
en del af de öfriga väsendena till innehåll, den andra delen åter
bestämmer det sjelft positivt och innehålles i dem.
Efter denna återblick på väsendenas inbördes förhållande kunna
vi nu angifva, hvari den fullkomlighet består, som vi här för
tydlighetens skull kallat materiel fullkomlighet hos de särskilda
absoluta väsendena. Den bestämmes nämligen i det hela af det antal
väsenden, som hvarje särskildt väsende i sig innehåller såsom sina
positiva bestämningar, och för hvilka det sjelf utgör på en gång
enhet och subjekt. Ty då här endast är fråga om de absoluta
väsendena, som icke äro någonting annat än former af lif eller
sjelf-medvetande och den gudomlige andens perceptioner, så måste hvaije
väsende tydligen ega desto större fullkomlighet i sitt lif, ju flera
andra det innehåller i sin enhet och hänför till sig såsom sina
positiva bestämningar. Ty det lif och sjelfmedvetande, som i dem
är, har det upptagit i sig såsom sitt eget, och för att vara åtskildt
från dessa väsenden, måste det tillika hafva ett annat och högre
lif. Derföre kan hvarje absolut väsende, som såsom predikat
verkligen utsäges om ett annat väsende, med rätta kallas en dess
fullkomlighet, och ju flera sådana fullkomligheter verkligen tilläggas
detta väsende, desto större är i sjelfva verket äfven dess materiela
fullkomlighet. Tvärtom kan man säga, att hvaije väsende är i
samma mening desto ofullkomligare, ju flere af de öfriga om
detsamma negeras såsom bestämningar, såvida nämligen icke dessa
sjelfva äro relativa och ofullkomliga väsenden, ty i sådant fall
betecknar negationen i sjelfva verket en fullkomlighet. Då vi t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
