Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta i förening. Alla de bestämningar, som ytterligare kunna
pre-diceras om Gud och uteslutande gälla om honom, följa ur dem, vi
ofvan redan framstält. För att afgöra den förevarande frågan torde
det för öfrigt vara alldeles tillräckligt att framhålla, att menniskan
aldrig säges vara sjelfva förnuftet, utan endast en förnuftig eller af
förnuftet delaktig varelse — en definition, hvilken erkännes vara så
riktig, att såväl lärde som olärde omfatta densamma med lika bifall,
om också icke alla lika klart inse, hvad den innebär. Men vi hafva
redan flera gånger uppvisat, af hvilken ande och af hvilket förnuft’
menniskan är delaktig. Det sagda kan sålunda vara nog.
Åttonde Kapitlet.
Om Religionens sanna begrepp.
Efter den föregående utredningen torde det ej blifva
synnerligen svårt att visa, att Religionens sanna begrepp, hvars
bestämmande vi gjort till föremål för denna åfdelning, i sjelfva verket är
identiskt med förnuftet sjelf d. v. s. med det gudomliga lifvet eller
den gudomliga anden.
För det första är det nämligen alldeles sjelfklart, att religion ej
finnes hos den, som saknar förnuft, eller att intet väsende är
religiöst, såvida det icke antingen är förnuftet sjelf eller åtminstone
förnuftigt. Ty de oskäliga djuren, hos hvilka vi ej kunna spåra något
förnuft, tillerkänna vi ej heller religion; och hos små barn säga vi
religionen finnas endast till möjligheten, så länge förnuftet hos dem
finnes endast till möjligheten. Detta är så uppenbart, att vi ej
be-höfva derom vidare orda.
Men vidare är det också tvärtom lika säkert, att förnuft icke
finnes, der religion icke finnes, eller att intet väsende är förnuftigt,
såvida det icke tillika är religiöst. Ty om det öfverhufvud kunde
inträffa, att ett väsende vore förnuftigt utan att på samma gång
vara religiöst, så vore det likaväl möjligt, att samma väsende kunde
vara i högsta grad förnuftigt eller sjelfva förnuftet och likväl sakna
religion. Men i sådant fall skulle religionen icke hafva något med
förnuftet att skaffa, och hon vore då ej heller förnuftsenlig d. v. s.
hvarken sann vishet eller evigt och andligt lif, eller korteligen något
sannt eller godt eller skönt, ty allt sådant är, såsom vi nyss visat,
förnuftsenligt.
Men om nu ett väsende omöjligen kan vara religiöst utan att
tillika vara förnuftigt, och tvärtom ej kan vara förnuftigt utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
