- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
309

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillika vara religiöst, så följer deraf nödvändigt, att i allmänhet ett
religiöst väsende i sjelfva verket är detsamma som ett förnuftigt
väsende, och tvärtom. Ty såsom vi redan ofta nämnt, kan intet

omdöme med bibehållande af sin giltighet på detta sätt omvändas,
såvida icke för subjekt och predikat ligger samma begrepp till grund,
endast uttryckt med olika namn. Men om ett religiöst väsende i
sjelfva verket är detsamma som ett förnuftigt väsende, så måste ock
hvarje väsende vara i högre och sannare mening religiöst, i samma
mon som det är förnuftigt. Men ingenting är mera förnuftigt än
sjelfva förnuftet, och ingenting mera religiöst än religionen, liksom
ingenting är mera gyllene än sjelfva guldet eller mera lysande än
sjelfva ljuset, o. s. v. Om sålunda Gud är det absolut förnuftiga

väsendet eller förnuftet xaz’ igoxijv, måste han ock vara det absolut
religiösa väsendet eller sjelfva religionen d. v. s. det högsta och
sannaste begrepp, som kan uttryckas i och med detta ord.

Denna bevisning tro vi i och för sig vara af den beskaffenhet,
att den för dem, som ega en mera uppöfvad tankeförmåga, torde
vara tillräcklig att skänka en öfvertygelse i denna fråga. Men som
vi förmoda, att många, hvilka äro mindre hemmastadda i de
abstrakta begreppens rymder, icke fullt skola kunna fatta hennes
bindande kraft, skola vi strax framställa äfven några andra bevis.

Ehuru det är svårt att finna någon grundad invändning emot hvad

vi framstält, kunde man dock möjligen göra den anmärkningen, att
religionen endast tillhör den ändliga anden och hos honom anger
en viss grad eller beskaffenhet eller bestämdhet eller något dylikt.
Men om ock detta ungefärligen är det allmänna föreställningssättet,
så ligger deri likväl ingenting, som kan rubba vårt påstående. Ty
att religionen äfven kan prediceras om Gud, kan man sluta redan
deraf, att hon är menniskans högsta fullkomlighet och ändamål,
hvilket vi redan visat endast den gudomliga anden vara. Detsamma
skall för öfrigt ännu tydligare framgå af de skäl, som vi längre ned
skola anföra. Vidare är det alldeles omöjligt, att religionen kan
vara en viss grad af förnuft eller förnuftet till en viss grad
utveck-ladt, såvida ej hvarje grad af förnuft tillika är en grad af religion;
hvaraf omedelbart följer, att båda i sjelfva verket utgöra samma
sak, och att det högsta förnuftet är den högsta religionen. Om
slutligen religionen vore en viss modus eller beskaffenhet hos vårt
förnuft eller en viss tillfällig bestämning hos detta, så skulle hon,
utan att förnuftets begrepp derigenom upphäfdes, såsom bestämning
likaväl kunna frånsägas som tilläggas detsamma. Men nu finnes
förnuft hos oss, endast för så vidt som vårt vetande och vårt lif
äro identiska med Guds vetande och lif, och så beskaffade kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free