Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft är närvarande och t verkar, ungefår på samma sätt som solen
med sin- värme verkar på de ting, hon uppvärmer. Ty ehuru
solens egen värme ständigt är en och oföränderlig, så åstadkommer
och undergår den dock förändringar i de materiela tingen, då dessa
så småningom upptaga densamma. På samma sätt undergår icke
den gudomliga kraften hos Gud sjelf någon växling eller förändring,
ehuru den hos de ändliga subjekterna åstadkommer rörelse och
förändring, då den hos dessa icke blir på en gång i sin helhet aktuel.
Likasom nämligen solens värme icke är något annat än solen sjelf
såsom värmande, så är äfven den gudomliga kraften ej något annat
än Gud sjelf såsom verkande orsak — såsom det, hvarigenom något
är och förnimmes.
Men för att återkomma till ämnet, om man hos Gud ej skiljer
mellan religion, vishet och dygd, så måste hela distinktionen dem
emellan hänföras till den ändliga anden och specielt till vår
mensk-liga ande, som ensam är oss bekant. Fråga vi således både efter
sambandet och åtskilnaden mellan dessa begrepp hos menniskan, så
är det först och främst hvad religionen vidkommer af det
föregående gifvet, att hon är menniskoanden i dess totalitet, för sä vidt
han står i förening med den gudomliga anden och är medveten om
denna enhet. Men häraf följer vidare, att i det menskliga förnuftet
och religionen, liksom äfven hos Gud, ehuru hos honom pä ett
evigt sätt, ingen skilnad mellan vetande och verksamhet är gifven i
den mening, att ettdera momentet skulle vara öfvervägande eller
företrädesvis afses, då ju anden i sin helhet lika mycket är
verksamt sjelfmedvetande som sjelfmedveten verksamhet. Slutligen är
det äfven uppenbart, att religionen icke har något specielt ändamål,
hvilket den vill uppnå, ej heller något visst slag af funktioner, i och
genom hvilka den utvecklar sig; ty den omfattar hela menniskan
och är på en gång sin egen princip och sitt eget ändamål. Ja, för
det sannt religiösa medvetandet utgöra alla särskilda uppgifter lika
många momenter i en och samma allmänna uppgift eller det
alltomfattande ändamål, som är religionen. Detta kan icke i samma
mening sägas om visheten och dygden, alldenstund dessa i visst
af-seende skilja sig såväl frän religionen som från hvarandra, ehuru
äfven hvar och en af dem är menniskoanden sjelf såsom på en
gång sjelfmedveten och verksam. Ty hvarje slag af verksamhet
har sitt eget bestämda ändamäl, hvartill den med sina funktioner
syftar och hvaraf den hufvudsakligen bestämmes; sålunda böra
äfven de arter af verksamhet, som kallas vishet och dygd, hafva sitt
eget ändamål. Och om vi således för bestämmandet af deras
begrepp fråga efter deras specifika ändamål, så öfverensstämma, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
