- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
401

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

haft sitt verk fullfardigt; ty med annat vilkor skulle attributerne
Oändlighet och Allmakt, hvilka Religionen såväl som vårt förnuft
tillerkänner honom, vara utan all egentlig mening och betydelse.
Vi menniskor deremot hafve att efter förmåga göra Hans verk till
vårt — att laga så, att Hans rike må kommaf till oss, och att Hans
vilja må ske på jorden eller inom oss och vår verld, liksom den på
evigt sätt sker i himmelen eller inom Honom och Hans verld. Då
vi nu såsom ändliga ej kunna åstadkomma och fullända vårt verk
på en gång, så måste vi arbeta på dess förverkligande efter hand,
och följaktligen vara för sådant ändamål verksamme. Detta epithet
kan således ej tillkomma det oändliga och allsmäktiga väsendet,
såvida man icke skall gifva det en hitintills icke vanlig bemärkelse. Att
Gud är evig och oföränderlig, lär man väl också af Catechesen;
men detta tyckes mången ej vilja taga för allvar.

/

8) pag. 365. — Att orden kraft, substans, begrepp och
egentligt väsende beteckna blott en och samma sak, betraktad i olika
afseenden, kunna vi här icke närmare bevisa, utan vi måste åtnöja
oss med att blott anmärka det. I förbigående må likväl omnämnas,
att äfven det oafsigtligt bildade språket instämmer i hvad vi här
sagt, och antyder dess rigtighet. Hos-Romare t. ex. hade
uttrycket vis rei ofta betydelsen af substantia, essentia, ratio intima rei;
och när Cicero ibland dermed förenar ordet natura, tar han ej detta
i den vanliga och lägre, utan i den högre och Stoiska
bemärkelsen ; han tänker sig derunder på Stoikernes vis en modification af
verldssubstansen, hvilken ock var ett begrepp hos verldsförnuftet.
Och på samma sätt använder han ock ofta ordet vis, för att
beteckna den sanna bemärkelsen af ett ord, hvilket, såsom man vet,
alltid är ett begrepp. Häraf är åtminstone så mycket synbart, att
de ifrågavarande orden i anseende till sina bemärkelser hafva ett
närmare sammanhang med hvarandra.

9) pag. 371. — Se Anm. 8.

10) Pag- 372* ~ Se anm. 2 & 6.

11) pag. 372. — Se Anm. 6. —

12) pag. 374. — Emellan Förnuftet och menniskans förnuft är

ungefär samma skiljnad, som emellan Logiken och t. ex.
Aristoteles’ Logik. Den förra eller Logiken är enligt sin definition hvarken
till formen eller omfattningen i något afseende ofullkomlig. Den är
icke blott vetenskap i ordets egentliga bemärkelse, och innehåller
således ej någonting ovetenskapligt eller osystematiskt; den är
äfven en vetenskap om alla menskliga tankelagar, och inskränker sig

Boströms »krifter. *6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free