Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga sjelfständighet. I förra fallet gäller likväl, att den physiska
styrkan är likaså, litet en makt, som t. ex. den physiska kroppen
är en menniska; ty med makt menas förmåga och myndighet eller
styrka och rätt i förening. Dessutom är äfven den största physiska
styrka utan rättighet ännu alltid en vanmakt i jemförelse med den
moraliska viljan, hvilken enligt sin natur aldrig kan af den förra
betvingas. I senare fallet åter gäller, att Folket, utan hinder af
Regentens souverainitet, alltid rättsligen eger sjelfständighet, och
äfven är i tillfälle att lagligen upprätthålla den, såvida
Regeringssättet är constitutionelt, i hvilket fall det må skylla sig sjelf, om
sådant ej sker. Det kan nemligen då enligt Grundlagarne förhindra
Regenten att stifta och följa sådana lagar i sin verksamhet,
hvar-igenom det skulle förnärmas i den rätt och sjelfständighet, hvaraf
det bör vara i åtnjutande. Men denna dess sjelfständighet är likaså
litet någon rättighet att regera, som t. ex. en armées
sjelfständighet är någon rättighet att föra befälet; utan liksom det senare
tillkommer endast Generalen, så tillkommer det förra endast
Regenten. Man torde dock medgifva, att äfven en armée icke är
osjelf-ständig derföre, att den lyder en befälhafvare, och derföre att denna
har på sin lott att dirigera det hela. — För öfrigt hänvisar sjelfva
ordet Souverainitet, som kan tolkas med öfverhet eller
öfverhetlig-het, alltid på ett förhållande emellan ett öfver och ett under, eller
ett högre och ett lägre; och att Folket skulle vara på en gång
öfver och under eller högre och lägre än sig sjelf är en motsägelse.
Vill man föreställa sig, att det möjligtvis såsom ett helt betraktadt
kan vara öfver eller högre än sina delar, så gäller väl detta i
anseende till den physiska styrkan, men det gäller’ deremot icke i
anseende till den förnuftiga rätten, hvilken aldrig på något sätt beror
af antalet. Har en enskild medborgare ingen rättighet att beherska
en annan, så kunna ej eller tvenne, trenne, fyra o. s. v. ända till
alla få någon rättighet att göra det. Staten deremot har att
förverkliga ett högre förnuftigt ändamål, hvari äfven Statsmedborgarens
är inbegripet, och af denna orsak är den förra berättigad att tvinga
den senare, först och främst att icke motverka detta ändamål, och
sedan att prsestera hvad på honom ankommer till dess uppnående,
såvida han icke vill umbära samhällets förmoner. Genom detta
tvång fullföljer dock Staten endast sitt eget ändamål, och då han
tillika blott exequerar medborgarens förnuftiga vilja emot hans
sinnliga, så gör han ej dermed något verkligt intrång i hans
sjelfständighet. Med ett ord: Folket är visserligen alltid med rätta sin
egen herre — i sina egna enskilda angelägenheter; men det är lik*
väl ej derföre Statens herre, då denna utgöres af både Regenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
