- Project Runeberg -  Skrifter / Del 1 /
412

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättighet att utfarda lagar och förordningar, eller åtminstone, såsom
det försökts hos våra Grannar, att tillsätta offentliga Embets- och
Tjenstemän. . (Sädane äro nemligen ej Bankens Tjenstemän och
Justitiæ Ombudsmannen, ehuru de icke äro sämre för det; och
andra, till hvilka förslag upprättas af enskilda, såsom Borgmästare,
Biskopar och några flere, äro antingen communal- eller
corporations-chefer, åt hvilka Regenten anförtrott vissa offentliga befattningar,
hvarföre såväl corporationens som Regentens intressen i anseende
till dem måste concilieras). Men att man ej ännu gjort anspråk
på någon sådan rättighet låter möjligtvis förklara äig deraf, att man
har funnit den mindre behöflig, dä man tilltrott sig kunna förvandla
sjelfva Regenten till en Folkets underdånigste tjenare, som endast
hade att verkställa dess vilja och befallningar. Man har åtminstone
icke otydligen uttalat den fordran, att Regenten väl må ega sitt
Veto pro forma, men sällan eller aldrig deraf begagna sig i
verkligheten. Äfvenså har man i en af våra liberalistiska Tidningar
förkunnat den läran, att förhållandet emellan Regenten och Folket är
att jemföra med förhållandet emellan en Inspector och hans
Egen-domsherre. Sjelfva det Norska regerings* och representationssättet
har man recommenderat oss såsom ett mönster, utan att i sin
för-blindelse ens märka, hvilken grym beskymfning man dermed
tillfogat Nationen. Man borde dock hafva betänkt, att Svenska folket
sjelfständigt utvecklat sig under mera än ett tusende år, att det
redan ifrån äldsta tider handlat friare och sjelfmyndigare, än
möjligtvis något annat folk på jorden, att det inom sig kunnat
fram-alstra män af första rangen såväl i vetande som i handlande, samt
att det ändtligen frivilligt antagit sin närvarande Författning för icke
fullt fyra decennier tillbaka, med ännu friskt minne af såväl det
oinskränkta enväldets som det oinskränkta mångväldets olägenheter.
Skulle det då behöf^p. lära sig politiskt vett af några ur träldomen
nyss lössläppta Spanjorer, eller söka sina politiska läromästare inom
en nykläckt republik i Amerikas skogar? För Norrmännen må
sådant hafva gått an och kunna betraktas såsom ursägtligt; men för
Svenskarne skulle det innebära, att hela deras historia ingenting
kunnat lära dem, och att vår Nation, efter en skiftesrik lefnad af
mera än io secler, ännu befinner sig i omyndighet. Skole vi då
aldrig komma derhän, att vi ej vidare tålmodigt låte oss sjelfva och
våra förfader beskymfas af hvilken som helst?

29) PaS- 389 — Det enskildas rätt är likaså helig, som det
allmännas och tvärtom; men det allmänna måste dock till en viss
grad beherska det enskilda, emedan det innefattar detta uti sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:33:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/1/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free