Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 —
Det såg vänligt ut, men ödsligt. Ödsligheten
stod dock i harmoni med det första intryck viken
gaf : här lämnade man så att säga Iifvet bakom sig.
Ej en båt, ej ett segel syntes i bukten, och
i den lilla hamnen därute tycktes dödsstillhet
härska.
Så rullade vagnen in på den stenlagda gatan
med de små låga, gulkalkade korsvirkeshusen. Vi
erforo en känsla, som om vi på dessa få mil vi
åkt, sedan vi lämnade den civiliserade, d. v. s. järn-
vägsvärlden bakom oss, också blifvit förflyttade
oändligt långt tillbaka i tiden. Så enkelt, tarfligt,
stillsamt såg allting ut, just som om man här läte
världen därute bakom sandbackarna brådska och
resa på järnväg, så mycket den ville, och själf tog
Iifvet med ro, åkte långsamt i den djupa sanden
eller höll sig hemma vid ett ej alltför hastande
arbete och någon gång på sin höjd tog sig en
segeltur ut i viken eller också en gång i veckan
samlades nere vid hamnen, då den lilla ångbåten,
som trafikerade kusten, kom med ett eller annat
bud från en värld, med hvilken man hade mycket
litet att beställa.
Eram längs stadens enda gata åkte vi, öfver
det lilla lustiga trekantiga torget med dess gamla
rådhus, den långa, långa gatan framåt till stadens
andra ända.
Där låg kyrkan högt på backsluttningen — ty
hela staden låg på sandvallens sluttning ned mot
bukten — och omgifven af höga askar.
Alldeles inidt emot, på andra sidan gatan eller
rättare vägen, ty här var staden slut och sand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
