Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
Världen, tyckte hon, hade nu ändtligen öpp-
nat sig för henne. Med en känsla af, att den
framtid, hon gick till mötes, åt henne skulle med-
föra något underbart, något alldeles olika det in-
stängda lif, hon hittils fört, gjorde hon sitt inträde
i det nya hemmet.
Det intryck hon fick, då vagnen passerat de
sista sandkullarna och viken utbredde sig framför
henne, var så starkt, att hon sedan alltid förblef
öfvertygad om, att denna plats i skönhet öfverträffade
hvarje annan. Och liksom omedvetet kände hon, att
det underbara, som skulle hända henne, skulle stå
i samband med viken, vattnet, skogen därborta,
med den dunkla tjusningskraft, denna natur från
första stund utöfvade på henne. —
Själfva »staden» väckte däremot ej hennes in-
tresse. Prästgården låg nästan för sig själf i sta-
dens utkant; och endast sällan visade hon sig på
dennas gata.
Ty det fanns i själfva verket endast en sådan,
ehuru den ståtade med flera namn. Den del af den-
samma, där fina världen, d. v. s. borgmästaren, apote-
karen, doktorn och stadsfogden bodde, bar det
nobla namnet »Adelgatan»; den öfriga staden
»Stor-» och »Lillgatan» — beboddes nästan uteslu-
tande af smärre handlande, handtverkare och små-
borgare för öfrigt.
Mellan dessa och Adelgatans fina herrskap var
emellertid ett vidt svalg.
Så aflägset den lilla staden än låg, hade den
dock ej blifvit oberörd af de politiska partistormar,
som rasade på andra sidan sandåsarna. Den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
