Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 28 —
hade de, då ingen hört deras skrik, omsider som-
nat i sin vagn.
Skyndsamt afkläddes de och nedbäddades, me-
dan läkaren betänksamt skakade på hufvudet och
strängt förbjöd den ringaste gemenskap emellan
dem och modern.
Denna hade fullt utbruten nervfeber; hon
måste hafva gått med den redan flera dagar.
Och kyrkoherde Törne tänkte på de tre små
flämtande, rödblossande varelserna i barnkammaren;
hans strupe sammansnördes, och hans ben blefvo
matta. De hade ju under de senaste dagarna ej
ett ögonblick varit skilda från sin febersjuka mor,
och nu hade därtill kommit denna färd i regnet, i
de våta kläderna — — —
Doktorn såg allvarsam ut.
»Feber ha de, och troligt är, att den i staden
gängse sjukdomen bara, så att säga, lurat på till-
fälle att få utbryta. Det är nog den, vi ha att
vänta.»
Han hade rätt.
Sjukdomen hade nu också hunnit till präst-
gården. Det blef tunga dagar i det ej heller annars
så glada hemmet. Tyst och böjd vandrade kyrko-
herden ut och in mellan sjukrummen. Hela tim-
mar satt han vid sin hustrus säng, hållande hennes
heta händer i sina och talande lugna ord till
henne, då hon i feberyrseln ropade sina barns
namn eller ville till dem.
Då febern lämnade henne ro, låg hon helt
matt och tyst och såg på honom med sina stora
sorgsna ögon, liksom bedjande om tillgift för all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
