Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 34
den från de döda», voro utplånade ur hennes
minne.
Ater och åter började hon samma vers, samma
ord, alltid i samma ordning. Men aldrig hann hon
längre än till »dödsriket». Hennes oklara hjärna
arbetade fåfängt att få fram fortsättningen, och
hon upprepade: »död — död — död —», till dess
hon slutligen skrek högt i vild förbittring och ur-
sinnigt slet i täcken och lakan.
Läkaren sade, att hennes vansinne var af far-
lig art, och att hon för att få nödig vård och till-
syn med det snaraste borde föras till det ej så syn-
nerligt aflägsna dårhuset, hvars läge vid kusten och
i skogstrakt var särdeles gynnsamt.
Detta skedde. Med sin mans och läkarens
tillhjälp och under lifligt deltagande från hela det
lilla samhället, Adelgatans notabilitet inberäknad,
blef hon ditförd. Hon insattes i madrasserad cell
och bevakades noga.
Endast med möda kunde hennes man slita sig
från henne. Han fann en sorglig tröst af att vara
i hennes närhet. Han anklagade sig själf för hela
olyckan, ej endast för den första sjukdomen, utan
också därför, att han ej tillräckligt vakat öfver
henne och att hon för den skull fått veta om bar-
nets död.
Och dock anade hon ej, att under tiden ännu
två små kistor stått i samma rum, där hon sett
den första lilla döda, att all barnslig lek tystnat,
att hemmet nu var fullkomligt öde.
Och till detta hem måste han dock återvända.
Huru olika var ej den färd, han nu gjorde genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
