Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 89 —
IIon letade upp deras gömslen, hon älskade
dem, lärde känna deras lif, deras dolda utveck-
ling; timtals kunde hon sitta under hagtornshäcken,
obekymrad om, att dess taggar stucko henne eller
att regnet kylde henne, orörlig, för att ej skrämma
bofinken, som rufvade på äggen i boet. Och då
fågeln för ett ögonblick flög upp på grenen och
där — en enda liten sekund — lade hufvudet på
sned och tittade ned på de små mörkfläckiga äggen
för att genast åter flyga ned och skänka dem sin
kropps värme, då lutade hon sig försiktigt, med
glänsande ögon och halföppen mun, fram för att
liksom med alla sinnen njuta denna bild af moders-
glädje och för att sedan med sin egen fina uppfatt-
ning och allt säkrare blick först återgifva densamma
på pappret och sedan i garn och silke framtrolla
den på klädet.
Hennes arbeten vunno snart en viss ryktbar-
het. De skilde sig från allt annat broderi, om ej
så mycket i utförandet af sömmen, som just ge-
nom det konstnärliga frambringandet af dagrar och
skuggor, genom det ypperliga perspektivet och de
mjuka, upphöjda linjerna, som till och med gåfvo
hennes sydda »å-taflor», där näckrosorna gungade
på vattnet och säfsmygen tittade fram, ett visst
företräde framför de »verkliga» konstnärernas ofta
mer eller mindre kallt blanka oljetaflor.
Under allt detta framträdde hennes brist på
husliga anlag allt bjärtare, och i samma mån som
hennes konstnärsanlag gingo framåt, fingo hus och
heni sitta emellan.
Till och med när hennes lilla ljuslockiga Ragna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
