Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mans tillförsikt något som liknade jämvikt och tro
på sig själf. Han styrkte åter hennes hopp om
framgång; ty om penseln ej lydde henne, så hade
hon ju dock sin nål och sitt garn — och vore hon
ej i detta alldeles ensamstående?
Och med garnet lyckades hon bättre. Hon ar-
betade åter i sin »atelier»; ännu en gång återfann
hon där sin drömda värld full af doft och Iif ; här
lefde hon upp igen, då hennes illusioner ramlade i
beröring med hvardagslifvets småkraf ; här var hon
i sanning konstnärinna. Och denna hennes konst
skulle en gång bli erkänd; och då skulle världen
komma hit för att lära af henne. Och då skulle
hon gladt och öppet åter kunna se lionom i an-
siktet, som hon visste skulle fröjda sig med henne
och som ännu mindes henne, fastän hon ej återsett
honom sedan den gång, de ord fälldes, som hon
aldrig glömde — — Ja, han mindes henne och
vore villig att hjälpa henne — —
Hennes hjärta slog af glädje och längtan efter
denna stolta stund, och hennes hand flög öfver
duken, där de ljufvaste ängsblommor spirade upp
och smultron lyste röda under daggiga blad.
Hon sydde taflor, som sändes ut —- bland dessa
den stora med storkarna på taket. Och målaren
var alltjämt sitt löfte trogen; han svek henne ej.
Det var han, som skaffade hennes arbeten plats på
stora industriutställningar i utlandet; genom hans
försorg fästes uppmärksamheten på dem. Och hon
fick medalj — guldmedalj.
Ar för år arbetade hon nu med allt större
ifver. Hon hade länge haft den planen att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
