Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedjan i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
gamla tegelskorsten en kvast af eldgnistor stiga
upp, lysa och efter hand slockna.
Smedjan hade varit liksom skogens lifvande själ.
Men nu var bälgen stum och eldskenet släckt;
det kändes, när man kom in i skogen, som om
kölden midvinterstid blifvit strängare än förr.
När våren kom, hade man ute i bygden åter
någon enstaka gång hört klingande slag från smed-
jan, men matta och långsamma; de hade dessutom
snart tystnat.
Smeden hade varit sjuk, sades det; han var
för öfrigt gammal, eller ansågs åtminstone gammal,
eftersom han haft sin smedja i öfvcr trettio år
och alla hans barn voro vuxna: den äldste, smed
som fadern, hade egen smedja i en annan socken,
kallades »fabrikör» och hade tagit de båda andra
bröderna, äfvenledes smeder, i sin tjänst.
Den gamla smedjan stod svart och öde.
En höstafton mötte jag smeden ute på slätten.
Han kom långsamt landsvägen framåt; i han-
den bar han ett par gamla sail och en sliten skinn-
väska; synbarligen kom han från auktionen i grann-
byn, dit jag själf ämnade mig. Han hade sin
helgdagsjacka på af blått vadmal och var nyrakad;
en krans af grått skägg gick rundt omkring ansik-
tets nedre del från öra till öra; han såg blek och
trött ut, och den förr kraftiga gestalten hade sjun-
kit ihop och blifvit liten och tunn; rocken var nu
allt för vid och stor.
Jag stannade och hälsade på honom.
— Nå, hur står det till nu för tiden? Kilgren
ser litet klen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
