Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bröllopsresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89 —
det är det, det är bara det, vi vänta på’, sa’ vi.
Och så skrattade vi — —»
»Ja, liksom nu», log hon och strök med sin ar-
betsmärkta hand smekande ned öfver hans rockärm.
»Minns du, lilla hustru, hur roligt vi hade, då
vi läste om Katrinahissen ?»
»Jojo men! Och nu skall vi upp och bese all
härligheten ! — — Men inte må frun tro, att vi
under hela den här tiden bara tänkte på resa och
roa oss — nej men; vi tog bara fram det sådär
litet emellan, då vi ville muntra hvarandra: vi
hade nog annat göra hela dagen om. Men Gud
vare lof, det har lyckats så bra för oss, allt från
åkrarna och till äppleträden; och barnen med.
Hvad tiden led, sågo vi, att gården nog en dag
skulle bli riktigt vår egen med hvart enda strå och
hvar enda kalf; men inte vågade vi vända ryggen
till, nej, inte för en dag ens; se’n fick vi nog så
god hjälp af barnen, ja, af de två, för yngste gos-
sen har läshufvud och går i Helsingborgs skola —
vi har släkt därnere; men vår äldste son — nu
sköter han alltsammans ; han är som inspektor där
hemma; och nu kan pappa resa bort, fast det är
brådaste bärgningstid, han, som annars knappt var
från åkern en enda minut hela dagen från fem på
morgonen, och som aldrig hade ro, så länge en
enda skyl fanns kvar ute — ja, gubben lilla, nu
åker du järnväg till Stockholm i stället!»
»Och mutter se’n», han vände sig åter till mig,
medan hustrun däremot nästan under hela tiden
hade talat uteslutande till honom: det var hennes
hjärtas jubel, som gnf sig luft i berättelsen om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
