Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter femton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 98
själf bärande stora tunga möbler, stark af stun-
dens spänning-.
Hennes moder, som nere pä den vackra lek-
platsen tog emot alla räddade saker, var utom sig
af ångest för henne och sände bud på bud, att
hon skulle lämna det brinnande huset, livari rum-
mens tak redan började instörta.
Men hon gaf ej akt därpå; så länge det ännu
fanns kvar där inne en enda bit att rädda af dessa
mångfaldiga ting, som tillsammans bildat hennes
hem, hvilka hon hållit af såsom nödvändiga till-
behör till detta, så länge vek hon ej från sin post.
Håret flöt ned öfver hennes axlar, hon var svart i
ansiktet af rök, flera gånger hade eldgnistor fattat
tag i hennes klädning, och en gång hade man måst
rikta en vattenstråle emot henne.
Men i nästa ögonblick var hon åter i full verk-
samhet, hes af att befalla, halfkväfd af rök.
Till slut fanns af möbler endast linneskåpet
kvar, hennes moders stolthet. Nästan alla de räd-
dande hade nu af röken jagats ut. De ville föra
henne med; hon slet sig lös, sprang tillbaka, fläm-
tande och med okuflig energi. Ut ur det brinnande
skåpet ryckte hon de prydliga linnehögarna, redan
svedda i kanterna; hög efter hög kastade hon ut
genom fönstret. — —
Då hördes plötsligt omkring henne ett fruk-
tansvärdt brak; utanför höjdes skri af hundrade
röster; hon kände sig häftigt gripen och utburen
och kom ej till besinning, förrän hon fann sig stå-
ende ute på den lilla bakgården, där hon kände,
hur askan efter de redan nedbrunna torfstaplarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
