Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter femton år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
Hon såg dem komma springande i skymningen,
brodern ocli hans vän, och hon kände dem genast
i deras hvita sammetsmössor. De ilade fram till
den lilla gestalten, som orörlig stod på den höga
vallen; och medan hennes bror, alltjämt springande,
fortsatte vägen fram för att uppsöka deras moder,
stannade den andre kvar och snart stodo de där,
han och hon, hand i hand.
De satte sig ned på den med många vilda
blommor bevuxna gräsvallen, hon ännu tyst, fort-
farande nästan bedöfvad, men finnande helt na-
turligt, att han kommit och mi satt där bred-
vid henne; han åter kunde icke dölja sin oro,
ja, sin sorg öfver att han för den långa vägens
skull ej hunnit fram, förrän allt var slut, öfver att
han så skulle möta den ännu i går så glädtiga
ungdomsvännen, med hvilken han ej fått dela fara
och ångest.
Och kvällen sänkte sig allt mera öfver slätten ;
dimmor uppstego från ängarna; syrsor sjöngo i
gräset; i gårdar och byar var allt dagens arbete
slut, och i doftande klöfvervångar rasslade tjudret
från en och annan ännu betande ko.
Hand i hand vandrade de två framåt mot den
svartbrända poppelraden.
Tagande en omväg för att undvika folket och
bråkat bland dem, som ännu höllo på med att släcka,
styrde de nästan omedvetet stegen ned till parken ;
den stora planen var fylld af alla möjliga föremål,
och på gräset låg det af henne sist räddade, af
sprutorna genomdränkta linnet utbredt. Alltjämt
hand i hand nalkades de det röda hagtornsträdet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
