Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frihetsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 —
Frn L. hade talat sanning, då hon sade, att
det skulle bli muntert på herrgården under somma-
ren. Vilhelm, medicine kandidaten, hade kommit
hem från Stockholm och sällskapade ganska mycket
med flickorna.
Han var äfven intresserad af böcker och så-
dant där, talade om Strindberg och indignations-
litteratur, om pessimism och optimism och andra
saker, som August också skref så mycket om.
Men Vilhelm tog saken från en helt annan sida;
han log så smått åt många af de s. k. »moderna
idéerna» och berättade för henne, att det nu bör-
jade bli högsta modet att framställa kvinnan som
en dålig varelse. Hittills hade det länge varit
modernt både bland författare och författarinnor
att bara kalfatra männen ; nu var det »betaldt
som kvitteras», men lika uppstyltadt och osant fann
han det vara alltihop. Bara af sin lilla praktik
som vikarierande läkare i stad och på landsbyg-
den hade ban lärt, att lifvet var mycket mer
kompliceradt, än hvad böckerna vanligen brukade
göra det till. Det var visst inte så grådaskigt.
Både författare och författarinnor skulle ha godt
af att komma litet mera ut i stugor och torp; där
skulle de till och med midt i sjukdom och armod
få se duktighet, som kunde vädra bort mycket af
deras pessimism. —- Nå, nu fick minsann hon, Maria,
se upp med August, skrattade han, så att han inte
tillämpade det allra nyaste modet på henne: tänk
om hon en dag kom att skylta i en »verkligliets-
novell» såsom en tidsbild? Hon hade bara skrattat
och skakat på liufvudet, och så hade hon tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
