Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179
bennes tal om rikedom och bärgad ställning, hon
frestade honom och han följde henne. Tillsammans
kväfde de den gamle sofvande mannen med kudden;
ej ett ljud hördes omkring dem mer än böljornas
enformiga slag mot stranden och vindens sus i de
kala trädgrenarna.
Men den åldriga kvinnans famn var kall, den
skänkte honom ej lyckan; han fylldes af vämjelse
och leda, han jagades af rasande samvetskval och
drefs att själf yppa nattens brott.
I bojor fördes han och hon till fängelset i
staden. Insatta i hvar sin cell, bidade de sin
dom, och under tiden fullgjorde prästen sin stora
mission. I ynglingens förtviflade själ väckte han
hopp om förlåtelse, om ej af människor, så af en
allseende Gud; i kvinnans hårda, grymma hjärta
lyckades han vidröra veka strängar. Han lockade
tårar i hennes kalla ögon och förmådde hennes
grånade hufvud ‘ att böja sig i ånger och ruelse, i
fasa för sin egen ondska, i längtan efter ett renare
sinnelag. Hon tänkte ej mer på den unge mannens
lockande yttre, kände ej mera åtrå att för pengar,
gods och gård, med synd och död köpa sig hans
smekning; hon såg sig själf, sådan hon var — gam-
mal, frånstötande, och hon kvaldes af att hafva för-
Iedt en ung själ, att hafva störtat en yngling, som
kunnat vara hennes son. Kunde hon dock gifva
sitt Iif till försoning!
Och domen kom omsider, undertecknad och
stadfäst af den milde kungen, som under dagar och
nätter våndats öfver, att det penndrag, hvarmed han
satte sitt namn på detta papper, skulle lägga tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
