Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själhög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
gaf dem brödet oeb kalken, men hans röst var fyllig
och mild, när han talade om den eviga syndaför-
låtelsen, då brott och skuld i uppriktig ånger blifvit
utplånade.
Och församlingen, den gråklädda skara, som ej
fick påtaga helgkläder ens till själfva dödens högtid,
böjde sig ned i bänkarna; tårar runno utför mångas
kinder, medan händerna hopknäpptes till bön ; det
var, som om en stor gemensam suck framträngt ur
allas bröst och bäfvat genom templet; den förnams
af de båda, som ännu knäböjde vid altarringen. Den
unge mannen reste sig, medan kvinnan bredvid ho-
nom förblef knäfallen. Han vände sig till sina
olycksbroder, öfver hans afmagrade ansikte låg ett
skimmer af ungdomslif, hans ögon glänste af den
inre feber, sinnesrörelsen framkallat, och vid ljudet
af hans röst höjde sig alla de nedböjda hufvudena,
gamla och unga, mäns och kvinnors, och alla lyss-
nade, gripna af en aldrig förr spord andakt, till dens
ord, hvars läppar inom några timmar för alltid
skulle tystna.
Han erkände å nyo sitt brott, ej nu inför män-
niskor allena, utan inför Gud — han manade dem
alla till bättring, han bad dem vända om, dem, som
ännu ägde lifvet och som skulle få behålla det, tills
dess tråd af sig sjiilf lupit ut; han bad dem min-
nas honom och låta varna sig af hans öde, bad
dem göra godt och handla rätt, när de en gång
blefvo fria; göra godt och minnas äfven honom —
minnas hans, deras brottslige medfånges, bön till dem ;
sålunda, skulle de hjälpa honom att i goda gärningar
försona det onda, som äfven han gjort, men som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
