Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norr om Limfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
kan man nästan ej skilja de grå halmtaken från
den grå strandhafren på klitterna, som höja sig i
en taggig rad omedelbart bakom dem.
Och. åter köra vi in mellan dessa kullar och
lämna för någon tid, om ej allt hopp, så åtminstone
all civilisation bakom oss.
Ända fram till Skagen finnes det nu ingen
människoboning, endast några torffållor för får,
som gå här och beta jämte någon ensam ko. De
enda träden i öknen äro telegrafstolparna. Stormens
tjut, hvisslandet i telegraftrådarna och hvinet i
strandhafren öfverröstas af Västerhafvets dån, då
vägen kröker närmare dess strand.
Ett åkdon kommer i sakta mak emot oss på
vägen. Skjutsbonden ligger nere i vagnen i djup
slummer. Yår postkarl i röd rock och röd mössa
tar upp sitt horn, blåser en drill, bonden spritter
upp, sätter hästarna i lunk och vrider åt sidan för
»kongens af Danmark postbefordring».
Midt bland klitterna står ett hvitt, i sanden
halft begrafvet kyrktorn. Det är sista återstoden
af Skagens gamla kyrka. Som en väldig grafsten
står den där, ensam, öfvergifven i den stora kyrko-
gården och omsvärmad af kraxande kråkor, som
bygga sina bon i gluggarna.
En dansk skald, har sagt, att den känsla, man
erfar vid att stå här midt bland sandmilerna och
se upp mot tornet, kan liknas vid den känsla,
hvarmecl man står vid askhögarna i Pompeji; det
hvita sandmjölet, glödande i den heta solen, ligger
öfver kyrkans hvalf: allt där inne är doldt i graf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
