Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norr om Limfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221
Längst här ute mötas de båda hafven. De slå
emot hvarandra i häftiga, starka bränningar, så att
fradgan stänker; vågorna resa sig upp emot hvar-
andra liksom för att brottas och taga ett ordentligt
liftag, de bilda höga hvitfrusande böljeryggar långt
ut i hafvet, äfven då detta är stilla, och ännu
längre ute bryta de sig mot reflarna.
Ute på böljorna simma de stora fåglarna, lätt
och gratiöst, vaggas upp och ned, försvinna bakom
en sjö och dyka åter upp längre framme, fånga en
fisk, flyga upp med den i näbben och styra kosan
bort mot sandvallen för att i ro ocli fred njuta af
sin middag.
Dånet och bruset och måsarnas skrin är det
enda man hör. Ej spår af lif, ej träd, ej grönska,
ej människoboning finnas här att se, blott haf och
haf och den vida sandsträckan begränsad af den
höga, hvita, af hafvet uppvräkta vallen, bakom
hvilken fyrtornet sticker upp. Luften är varm och
fuktig; vinden har slagit om, den kommer från
sydost och vältar tunga molnmassor fram — de ila
undan, och solen lyser öfver de båda upprörda grå-
gröna hafven — Kattegatt tomt och öde, men
Västerhafvet fullt med stora ångare och skepp för
fulla segel.
På återvägen från »Grenen» går man förbi
Skagens kyrkogård, som ligger afsides, norr om
staden. Den lilla grinden står öppen, och man går
in. Långa rader af små kullar, några med enkla
minnesmärken, de flesta utan.
Man läser på inskrifterna:
»In loving remembrance of Samuel Milnetosh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
