Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ett skånskt fiskläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
»Min goda B . . . Lef Yäl!
Ju längre tid desto välkomnare torde det kan-
hända vara, jag har flera gånger tänkt att skrifva
några rader, tag ej till misstycke mina enfaldiga,
ord: Herrn vet, jag är en olärd man, dock väl-
ment, mitt hjärta är bundet med mycken förtro-
lighet till herr B . . . och i synnerhet för alla goda
hälsningar — -— —»
Efter en berättelse om sonens bref och den
»gode redaktörens» ingripande lydde slutet:
— — »Nu vänder jag mig till herr B . . . och
säger : ungkarlslifvet är väl godt, men en god hälft
ännu bättre, i synnerhet som tiden ilar och kalla
vintern tillstundar, hvem värmer sängen? .— Nu
vill jag sluta mitt bref. Jag vill vara uppriktig
och andäktig Gud Välsigne oss och alla. Ty From-
het och Dögd, tukt ära också, man mer än guldet
skatta må, när guldet försvinner, man vet ej hvar,
så står dock Dögd och Fromhet kvar. Lef väl 1 Lef
väl! säger den gamle
Knut Laveson.
P. S. Nu har jag fyllt ett och åtti år! Gud
livet om jag lefver till nästa år, min darrande hand
det för mig spår.»
När jag kom till »ungkarlslifvet», skrattade
gubben för sig själf, så tårarne runno, aftorkade
dem sedan med handen och plirade klipskt:
»— — Det skall roa honom, det skulle ju vara
litet plasér med i det; han var en så skämtsam
herre !»
»Farväl Knut Laveson, stå nu på sig i vinter!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
