Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från det Sachsiska Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 —
fram på en oerhördt smal stig vid kanten af klipp-
väggen, med en kanske tusen fots afgrund så nära
vid sidan, att man kunde från hästryggen titta dit
ned. Uppåt bar det alltjämt, ehuru i sakta stig-
ning. Så åter in i en tät skog; det led ut på kväl-
len, och mörkret föll på; luften blef kall ocli blåsten
började hvina in mellan grenarna. Tysta och frusna
fortsatte vi vägen, endast lyssnande till hästarnas
tramp i den uppblötta eller ock djupt sandiga, lösa
vägen och utan att till slut kunna urskilja något
omkring oss.
Då vi nådde toppen af »Stora Winterberg»
och sågo värdshusets ljus glimma mellan trädens
grenar, piskade bladen oss i ansiktet, och vi hutt-
rade af köld.
Men så voro vi också på den högsta punkten
af detta sköna land, uppe på den 600 meter höga,
för alla vindar utsatta bergstoppen, där öfverst
uppe ett turisthotell i flera våningar är uppfördt.
Uppför den utanför huset löpande höga trap-
pan, öfver svalen och genom åtskilliga tyskt tref-
Iiga gångar och kringelkrokar fördes vi till vårt
rum, ofvan både träd och dalens dimmor; blåsten
skakade de små fönsterrutorna, och vi skyndade
ned i matsalen.
Där sutto redan en hel del andra turister och
åto kvällsvard. Brasa flammade i kaminen, lam-
porna voro tända, stämningen blef gemytlig och
samspråket allmänt. Alla talade naturligtvis om
högvattnet — om det alltjämt stigande vattnet, om
den oerhörda olycka, som drabbat den rika elbe-
dalen, en olycka, livars följder icke kunde beräknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
