Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
björn uppe vid Glamossarna. Gubben talade ofta om för mig,
att när han kom ut på gården en höstmorgon, så gingo 7
björnar i en hafreåker på fältet ock läto sig hafren väl
smaka. Att hafva hästar ute om nätterna var då aldrig värt
att tänka på, ty björnarna jagade dem alltid hem tillbaka till
gården.»
»På den tiden», fortsätter samme man, »hade jag en faster,
som var vallpiga i Öskeviksbyn. En dag, när hon vallade som
vanligt, kom en björn fram ur skogen ock hoppade på en ko.
Flickan förstod ej bättre, än att hon tog en stör, måttade på
björnen ock slog till honom af alla krafter. Nalle släppte
genast kon, men gaf sig i stället på flickan. Han grep hänne
med bägge framtassarna i kindbenen ock bar hänne ett långt
stycke. Den stackars flickan höll anden ock låtsade sig vara
död. Björnen tycktes tro det, ty han bar ut hänne i ett kärr.
Där gräfde han upp ett hål, lade ner hänne i detta ock
krafsade sedan upp litet mull, liksom för att gräfva öfver hänne.
Därpå satte han sig invid gropen. Flickan måste hela tiden
förhålla sig alldeles orörlig, så länge björnen var i närheten,
ock först efter en mycket lång stund vågade hon titta upp.
Då var den farlige grannen försvunnen. Den dagen lärde hon
sig emellertid att inte traktera björnar med störar, ock jag
menar, att hon häller aldrig mer fick tillfälle till det.
Emellertid fick hon bära märken efter äfventyret, så länge
hon lefde, ock dessa voro så tydliga, att man på hännes kindben
med lätthet kunde räkna antalet af björnens klor.»
Den siste björnen, som visade sig på orten, blef skjuten
af den ofvan nämnde Erland Larsson i Bärgsmanshyttan.
Hundarna drefvo upp honom vid Hällabacken mellan Öskevik
ock Bärgsmanshyttan, hvarest han haft sitt ide. De drefvo
honom först till Hammarby, sedan ända till trakten af
Skymhyttan; där fälldes han af Erland Larsson. Denne fraktade
honom sedan in till Nora på en kolarsläde, i hvilken djuret
endast med svårighet kunde rymmas. Det berättas, att den
dagen, som var en söndag, högst få människor åhörde predikan
i stadens kyrka: alla skulle beskåda björnen, där han låg i
kolarsläden på färgaren Bergs gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
