Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - II. Augsburgska bekännelsen - Del II. Artiklar, i hvilka uppräknas de missbruk, som hafva afskaffats - III. (Tjugufjärde artikeln.) Om mässan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 , AUGSBURGSKA BEKÄNNELSEN.
äfven för alla öfriga synder, såsom skrifvet ä,r i
Ebréerbref-vet 10: 10: »Vi hafva blifvit helgade genom Jesu Kristi kropps
offer en gång för alla.» Jämväl 10: 14: »Med ett enda offer
har han för beständigt fullkomnat dem, som varda helgade.»
Jämväl lär den Heliga skrift, att vi inför Gud varda
rättfärdiggjorda genom tron på Kristus, då vi tro, att våra
synder för Kristi skull varda förlåtna. Men om mässan blott
därigenom att handlingen utföres, utplånar lefvandes och dödas
synder, så erhåller man rättfärdiggörelsen genom mässornas
hållande och icke genom tron, något som Skriften icke
medgifver.
Men Kristus befaller att »göra detta till hans åminnelse»,
Luk. 22: 19. Därför är mässan instiftad, för att de, som
åtnjuta sakramentet, i tro skola ihågkomma, hvilka välgärningar
tron genom Kristus mottager, samt för att upprä,tta och trösta
det förskräckta samvetet. Ty att ihågkomma Kristus, det är
att ihågkomma hans välgärningar och förstå, att de i sanning
tillbjudas oss. Icke heller är det nog att ihågkomma historien,
ty ihågkomma denna kunna äfven judar och ogudaktiga
människor. Alltså skall mässan för den skull hållas, att
sakramentet där skall räckas dem, hvilka behöfva tröst, såsom
Ambrosius säger: »Emedan jag alltid syndar, bör jag alltid taga
läkemedel (mot synden).»
Då nu mässan är ett dylikt delaktiggörande af
sakramentet, hålles hos oss en allmän mässa hvarje helgdag och äfven
andra dagar, om några vilja åtnjuta sakramentet, hvarvid
sakramentet räckes dem, som det åstunda. Denna sed är icke
heller ny i kyrkan. Ty de gamle (kyrkofäderna) före Gregorius
omnämna icke enskilda mässor; om den allmänna mässan tala
de däremot mycket. Krysostomus säger, att »prästen står
dagligen inför altaret, och några kallar han till kommunionen,
andra åter visar han bort». Och af den gamla kyrkolagens
bud framgår klart, att en (präst) hållit mässan, och af denne
hafva de öfriga prästerna och diakonerna mottagit Herrens
lekamen. Så lyda nämligen orden i den nicenska kanon:
»Diakonerna må hvar och en i sin ordning efter prästerna af bisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
