Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Andra artikeln. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
AUGSBURG SK A BEKÄNNELSENS APOLOGI.
lön, och likväl säga de, att hon aldrig kan veta, huruvida hon
har denna böjelse. Huru skall hon då kunna veta, om hennes
förtjänst är ofullkomlig eller kan göra anspråk på lön? Men
detta är alltsammans uppdiktadt af andligen sofvande människor,
hvilka icke alls veta, huru syndernas förlåtelse gifves, och huru
inför Guds dom och i samvetets ångest förtröstan på våra egna
gärningar kullkastas. Säkra skrymtare anse alltid sina
förtjänster kunna göra anspråk på lön, vare sig den omtalade »böjelsen»
hos dem finnes eller icke, ty af naturen förtrösta människor
på sin egen rättfärdighet, men förskräckta samveten äro ovissa
och tveka samt eftersträfva och samla sedan andra gärningar
för att komma till frid. Dessa mena sig aldrig kunna förtjäna
lön, och de råka i förtviflan, om de icke utom lagens lära få
höra evangelium om syndaförlåtelsen af nåd och rättfärdigheten
genom tro.
Sålunda lära våra motståndare ingenting annat än en
förnuftets eller i hvarje fall lagens rättfärdighet, hvilken de
betrakta såsom judarna betrakta Moses beslöjade ansikte, och hos
de säkra skrymtare, som mena sig uppfylla lagen, uppväcka de
själftillit och en ogrundad förtröstan på egna gärningar samt
ringaktning för Kristi nåd. De förskräckta samvetena däremot
drifva de till förtviflan, ty så länge människor göra allting
under tvifvel kunna de aldrig erfara hvad tron är eller hvilken
kraft den äger, och på så sätt komma de slutligen helt och
hållet till förtviflan.
Vi åter mena med afseende på förnuftets rättfärdighet, att
Gud kräfver denna, och att det på grund af Guds befallning
är nödvändigt att göra de ärbara gärningar, som Tio Guds
bud föreskrifna, enligt ordet (Gal. 3: 24) att lagen är vår
tuktomästare samt (1 Tim. 1: 9) att lagen är satt för ogärningsmän.
Gud vill nämligen genom denna utvärtes tukt tygla de
köttsliga, och för upprätthållande af denna tukt har han gifvit
lagar, förordningar, lära, öfverhet och straff. Denna
rättfärdighet kan förnuftet genom sina egna krafter i någon mån
åstadkomma, ehuru det ofta öfvervinnes af den naturliga svagheten
och därigenom att djäfvulen drifver till uppenbara laster. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
